Förekomsten av kalk och kalkpåverkad flora är ovanlig i norra Östergötland. Den kalkrika berggrunden ger förutsättningar för en rik flora med flera krävande växter. På ön växer till exempel blåsippa, vårärt, underviol, vispstarr, gullviva, vildlin, vippärt, piprör, nattviol och den ovanliga orkidén purpurknipprot. Runt om på ön går det att se spår efter tidigare kalkbrytning i form av gropar i olika storlekar.
Även om gran och tall är vanligast på ön så finns det ett stor mängd lövträd av olika slag. Asp, björk och ek bidrar till områdets mångfald och variation. I fuktsvackor finns små partier med klibbalskog. Här och var står stora grova ekar, tallar och aspar.
Storön har troligen nyttjats för bete under lång tid. Några belägg för åkerbruk finns inte trots att leror förekommer på flera platser. I väster där de flesta ädellövträden idag står brukades marken som äng i början av 1700-talet.
Under lång tid ökade granen på ön men efter senare års stormar (2005, 2007) och efterföljande angrepp av granbarkborre har granens expansion avstannat. Död ved förekommer därför numera i rik mängd. På den stora mängden död ved av olika trädslag finns vedlevande svamparter som ullticka, rynkskinn, rutskinn, kandelabersvamp och vit vedfingersvamp.
Hitta hit
Information
Du kan nå Storön med mindre båt, kanot eller skridskor. Landstigning kan göras på i stort sett hela strandlinjen. En av kommunens kanotleder går förbi ön. I dagsläget finns inga iordningställda anordningar för friluftslivet i reservatet.